Fortsatt Predikan

Och Alma, och även Amulek, gick ut bland folket för att förkunna Guds ord för dem. Och de var fyllda av den Helige Anden. Och de fick sådan kraft sig given att de inte kunde hållas inspärrade i fängelsehålor. Inte heller var det möjligt för någon människa att dräpa dem. Dock utövade de inte sin kraft förrän de hade bundits med rep och kastats i fängelse.

Nu skedde detta för att Herren skulle kunna visa sin makt genom dem. Och det hände sig att de gick ut och började predika och profetera för folket enligt den ande och den kraft som Herren hade gett dem.

Och vidare: Eftersom jag, Alma, hade fått befallning av Gud att jag skulle ta med mig Amulek och gå ut och på nytt predika för detta folk, eller för de människor som befann sig i staden Ammonihah, hände det sig att då jag började predika för dem började de strida mot mig och säga:

”Vem är du?
Menar du att vi ska tro på en enda mans vittnesbörd,
även om han skulle predika för oss
att jorden ska förgås?”

Nu förstod de inte de ord som de sa, för de visste inte att jorden ska förgås.

Och de sa även:

”Vi kommer inte att tro på dina ord
även om du skulle profetera att
denna stora stad ska förgöras på en enda dag.”

Nu visste de inte att Gud kunde göra sådana förunderliga gärningar, för de var ett hårdhjärtat och styvnackat folk.

Och de sa:

”Vem är Gud som inte sänder större myndighet
än en enda man bland detta folk
för att för dem förkunna sanningen
om så stora och förunderliga ting?”

Och de gick fram för att bära hand på mig, men se, de gjorde det inte. Och jag stod och predikade med frimodighet för dem, ja, jag vittnade frimodigt för dem och sa:

Nu hände det sig att då jag, Alma, hade talat dessa ord, se, då vredgades folket på mig för att jag hade sagt till dem att de var ett hårdhjärtat och styvnackat folk.

Och även för att jag sa till dem att de var ett vilsegånget och fallet folk vredgades de på mig och försökte bära hand på mig för att de skulle kunna kasta mig i fängelse. Men det hände sig att Herren inte tillät att de vid detta tillfälle skulle ta mig och kasta mig i fängelse.

Och det hände sig att även Amulek gick fram och började predika för dem. Och alla Amuleks ord är nu inte nedskrivna, men en del av hans ord finns nedskrivna i denna bok.

Detta är nu de ord som Amulek predikade för folket som var i Ammonihahs land. Han sa:

Och när nu Amulek hade talat dessa ord började folket förundras då de såg att det var mer än ett vittne som vittnade om det som de anklagades för, och även om det som skulle komma enligt profetians ande som var i dem.

Ändå fanns det några bland dem som tänkte fråga ut dem, för att de genom sina listiga planer skulle kunna snärja dem med deras ord, så att de kunde finna bevis mot dem, så att de kunde överlämna dem åt sina domare, så att de kunde dömas enligt lagen och så att de kunde dräpas eller kastas i fängelse enligt det brott som de kunde förege eller vittna om mot dem.

Och de män som sökte förgöra dem var de som var lagkloka och som anlitades eller utsågs av folket att tillämpa lagen vid sina rättsliga prövningar eller då folkets brott prövades inför domarna.

Nu var dessa lagkloka insatta i alla folkets konster och knep, och detta var de för att de skulle kunna bli skickliga i sitt yrke. Och det hände sig att de började fråga ut Amulek för att därigenom kunna förmå honom till tvetalan eller till att motsäga sina egna ord.

Nu visste de inte att Amulek kunde känna till deras planer. Men det hände sig då de började fråga ut honom att han genomskådade deras tankar och sa till dem: ”O, ni ogudaktiga och fördärvade släkte, ni lagkloka och hycklare, för ni lägger djävulens grundvalar, ja, ni lägger ut fällor och snaror för att fånga Guds heliga.

Och nu hände det sig att folket vredgades än mer på Amulek och de ropade och sa:

”Den här mannen smädar våra lagar som är rättvisa
och våra visa lagkloka som vi har utvalt.”

Men Amulek räckte ut handen och ropade ännu högre till dem och sa: ”O, ni ogudaktiga och fördärvade släkte, varför har Satan fått ett så fast grepp om era hjärtan? Varför ger ni efter för honom så att han kan få makt över er till att förblinda era ögon, så att ni inte förstår de ord som talas i överensstämmelse med sanningen?

För se, har jag vittnat mot er lag? Ni förstår inte. Ni säger att jag har vittnat mot er lag, men det har jag inte, utan jag har talat till förmån för er lag, till er fördömelse.

Och se, nu säger jag er att grunden till detta folks undergång har börjat läggas av era lagklokas och era domares orättfärdighet.”

Och nu hände det sig att när Amulek hade talat dessa ord ropade folket mot honom och sa:

”Nu vet vi att denne man är ett djävulens barn, för han har ljugit för oss. Han har ju talat mot vår lag, och nu säger han att han inte har talat emot den. Och vidare har han smädat våra lagkloka och våra domare.”

Och det hände sig att de lagkloka i sina hjärtan föresatte sig att de skulle komma ihåg detta mot honom. Och det fanns en bland dem vars namn var Zeezrom. Han var den främste på att anklaga Amulek och Alma, och han var en av de skickligaste bland dem och hade mycket att göra bland folket.

Nu var det dessa lagklokas avsikt att skaffa sig vinning, och de fick lön i förhållande till hur mycket de utförde.

Eftersom de fick lön efter hur mycket de arbetade var det uteslutande för att skaffa sig vinning som de hetsade folket till upplopp och alla slags oroligheter och ogudaktighet, så att de kunde få mer arbete, och så att de kunde tjäna pengar alltefter antalet mål som fördes inför dem. Därför hetsade de folket mot Alma och Amulek.