Om det nu inte hade varit för återlösningsplanen som fastställdes från världens grundläggning, kunde det inte ha funnits någon uppståndelse från de döda. Men det fastställdes en återlösningsplan som ska åstadkomma den uppståndelse från de döda om vilken vi har talat.
Och se, om det hade varit möjligt för våra första föräldrar att gå fram och äta av livets träd skulle de ha blivit för evigt olyckliga eftersom de inte hade fått något förberedande tillstånd. Och därför skulle återlösningsplanen ha omintetgjorts, och Guds ord skulle ha varit meningslöst och utan verkan.
Men se, det skedde inte så, utan det bestämdes att människorna måste dö. Och efter döden måste de komma till domen, ja, samma dom som vi har talat om, som är slutet.
Och sedan Gud bestämt att detta skulle ske med människan, se, då såg han att det var nödvändigt att människorna fick kännedom om det som han bestämt om dem. Därför sände han änglar att tala med dem, och de lät människor se hans härlighet.
Och de började alltifrån den stunden att åkalla hans namn. Därför samtalade Gud med människor och tillkännagav för dem återlösningsplanen som hade beretts från världens grundläggning. Och detta kungjorde han för dem i enlighet med deras tro och omvändelse och deras heliga gärningar.
Därför gav han bud till människorna, sedan de först hade överträtt de första buden rörande det som var timligt, och blivit som gudar, med kunskap om gott och ont, och hade satt sig i stånd att handla, eller hade blivit satta i stånd att handla efter egen önskan och vilja att antingen göra ont eller gott.
Därför gav Gud dem bud, efter att ha tillkännagett återlösningsplanen för dem, för att de inte skulle göra ont, då straffet för detta var en andra död, vilket var en evig död gällande det som tillhör rättfärdigheten. Ty för sådana kunde återlösningsplanen inte ha någon kraft eftersom rättvisans verk enligt Guds ojämförliga godhet inte kunde omintetgöras.
Men Gud kallade på människorna i sin Sons namn (för detta är den återlösningsplan som fastställts) och sa:
”Om ni omvänder er och inte förhärdar era hjärtan ska jag förbarma mig över er genom min enfödde Son.”
De som omvänder sig och inte förhärdar sitt hjärta kan därför göra anspråk på barmhärtigheten genom min enfödde Son till sina synders förlåtelse, och de ska ingå i min vila. Men den som förhärdar sitt hjärta och gör ont, se, jag svär i min vrede att han inte ska ingå i min vila.
Och nu, mina bröder, säger jag er att om ni förhärdar era hjärtan ska ni inte gå in i Herrens vila. Därför förtörnar er ondska honom så att han sänder ner sin vrede över er liksom vid den första förbittringen, ja, enligt sitt ord vid den sista förbittringen liksom vid den första, till era själars eviga undergång, alltså enligt hans ord, till den sista döden så väl som den första.
Och nu, mina bröder, då vi vet detta och det är sant, låt oss omvända oss och inte förhärda våra hjärtan, så att vi inte förtörnar Herren vår Gud till att sända sin vrede över oss i dessa sina andra bud som han har gett oss, utan låt oss gå in i Guds vila som är beredd enligt hans ord.