Lamaniternas civilisation

Och han hade låtit förbannelsen komma över dem, ja, en svår förbannelse för deras ondskas skull. För se, de hade förhärdat sina hjärtan mot honom så att de hade blivit som flinta. Och eftersom de var vita och mycket fagra och behagfulla lät Herren Gud dem få en mörk hud, för att de inte skulle vara tilltalande för mitt folk. Och så säger Herren Gud:

”Jag ska göra så att de blir motbjudande för ditt folk om de inte omvänder sig från sin ondska. Och förbannade vare hans avkomlingar som beblandar sig med deras avkomlingar, för de ska förbannas med samma förbannelse.”

Och Herren sa det, och det blev så.

...och lamaniterna, som inte är lika orena som ni men ändå är förbannade med en svår förbannelse, ska gissla er ända till er undergång.

Och på grund av den förbannelse som vilade på dem blev de ett lättjefullt folk, fulla av svek och förslagenhet, och de jagade rovdjur i vildmarken. Och Herren Gud sa till mig:

”De ska vara ett gissel för dina avkomlingar för att väcka dem till hågkomst om mig. Och om de inte kommer ihåg mig och hörsammar mina ord, ska de gissla dem ända till deras undergång.”

Och människorna som inte var lamaniter var nephiter, men de kallades nephiter, jakobiter, josefiter, zoramiter, lamaniter, lemueliter och ismaeliter. Men jag, Jakob, ska hädanefter inte särskilja dem genom dessa namn, utan jag ska kalla dem som söker förgöra Nephis folk lamaniter, och dem som är vänner till Nephi ska jag kalla nephiter eller Nephis folk, enligt kungarnas regering.

...Deras hat var orubbligt, och de leddes av sin onda natur så att de blev vilda och grymma och ett blodtörstigt folk, fulla av avgudadyrkan och orenhet, som livnärde sig på rovdjur, bodde i tält och vandrade omkring i vildmarken med en kort skinngördel fäst om sina höfter och med sina huvuden rakade. Och de var skickliga med båge och med kroksabel och yxa. Och många av dem åt inget utom rått kött, och de försökte ständigt förgöra oss.

Och det hände sig att man tänkte ut många olika sätt att vinna tillbaka lamaniterna och återföra dem till kunskapen om sanningen. Men allt var förgäves, för de njöt av krig och blodsutgjutelse, och de hyste ett evigt hat mot oss, sina bröder. Och de försökte ständigt förgöra oss med sina vapens makt.

Och jag vittnar om att Nephis folk flitigt försökte återföra lamaniterna till den sanna tron på Gud. Men vårt arbete var förgäves. Deras hat var orubbligt, och de leddes av sin onda natur så att de blev vilda och grymma och ett blodtörstigt folk, fulla av avgudadyrkan och orenhet, som livnärde sig på rovdjur, bodde i tält och vandrade omkring i vildmarken med en kort skinngördel fäst om sina höfter och med sina huvuden rakade. Och de var skickliga med båge och med kroksabel och yxa. Och många av dem åt inget utom rått kött, och de försökte ständigt förgöra oss.

Och de var spridda över en stor del av landets yta, liksom lamaniterna. Och dessa var mycket mer talrika än nephiterna var, och de älskade mord och brukade dricka blodet från djur.