Och jag, Nephi, har skrivit detta till mitt folk för att om möjligt kunna förmå dem att komma ihåg Herren, sin Återlösare. Därför talar jag till hela Israels hus, om så sker att de får dessa ord.
För se, jag är upprörd i anden över dem som är i Jerusalem, och det tröttar mig till den grad att jag är svag i alla leder. För om Herren inte hade varit barmhärtig och visat mig vad som skulle hända dem, liksom han gjorde för de forna profeterna, skulle även jag ha omkommit.
Och han visade förvisso de forna profeterna allt som angick dem. Och han visade också många av dem det som angår oss, varför vi nödvändigtvis måste känna till det som angår dem, för det är skrivet på plåtarna av mässing.
Nu hände det sig att jag, Nephi, undervisade mina bröder om detta. Och det hände sig att jag läste mycket för dem som var inristat på plåtarna av mässing, så att de skulle kunna veta något om vad Herren hade gjort i andra länder bland forna folk.
Och jag läste mycket för dem av det som stod skrivet i moseböckerna. Men för att än mer kunna förmå dem att tro på Herren sin Återlösare läste jag för dem det som skrivits av profeten Jesaja. För jag tillämpade all helig skrift på oss för att det skulle kunna vara oss till nytta och lärdom. Därför talade jag till dem och sa:
”Hör profetens ord, ni som är en återstod av Israels hus, en gren som har brutits av. Hör profetens ord som skrevs för hela Israels hus, och tillämpa dem på er själva så att ni kan få hopp liksom era bröder från vilka ni har brutits av. För på detta sätt har profeten skrivit.”
Och nu hände det sig att sedan jag, Nephi, hade läst detta som var inristat på plåtarna av mässing kom mina bröder till mig och sa:
”Vad betyder detta som du har läst? Se, ska det förstås som något andligt, något som ska ske andligt och inte köttsligt?”
Och jag, Nephi, sa till dem: