Nu hade lamaniternas härar, som hade följt efter kung Limhis folk, gått vilse i vildmarken under många dagar. Och se, de hade funnit kung Noas präster på en plats som de kallade Amulon. Och de hade börjat ta Amulons land i besittning och hade börjat bruka jorden.
Och det hände sig att Amulon vädjade till lamaniterna. Och han sände även fram deras hustrur, som var lamaniternas döttrar, att vädja till sina bröder om att de inte skulle förgöra deras män. Och lamaniterna hyste medlidande med Amulon och hans bröder och förgjorde dem inte, för deras hustrurs skull.
Och Amulon och hans bröder förenade sig med lamaniterna, ...
...och de färdades i vildmarken i sökandet efter Nephis land...
...då de upptäckte Helams land, som Alma och hans bröder innehade.
Och det hände sig att lamaniterna lovade Alma och hans bröder att om de visade dem vägen som ledde till Nephis land så skulle de få behålla sina liv och sin frihet.
Men när Alma hade visat dem vägen som ledde till Nephis land ville inte lamaniterna hålla sitt löfte, utan de satte ut vakter runt Helams land över Alma och hans bröder.
...och lamaniterna tog Helams land i besittning.
Och återstoden av dem begav sig till Nephis land. Och en del av dem återvände till Helams land och förde även med sig hustrurna och barnen till de vakter som hade lämnats kvar i landet.
Och lamaniternas kung hade lovat Amulon att han skulle få bli kung och styresman över sitt folk som var i Helams land. Dock skulle han inte få makt att göra någonting i strid med lamaniternas kungs vilja.
Och det hände sig att Amulon fann nåd inför lamaniternas kungs ögon. Därför tillät lamaniternas kung att han och hans bröder skulle utnämnas till lärare över hans folk, ja, över folket som fanns i Shemlons land och i Shiloms land och i Amulons land.
För lamaniterna hade tagit alla dessa länder i besittning, varför lamaniternas kung hade utsett kungar över alla dessa länder. Och lamaniternas kungs namn var Laman, då han var uppkallad efter sin far, och därför hette han kung Laman. Och han var kung över ett talrikt folk.
Och han utsåg Amulons bröder till lärare i alla länder som hans folk innehade. Och på så sätt började Nephis språk läras ut bland hela det lamanitiska folket.
Och de var ett folk som var vänliga mot varandra. Dock kände de inte Gud, och inte heller lärde Amulons bröder dem något om Herren deras Gud eller Moses lag. Inte heller undervisade de dem om Abinadis ord. Men de lärde dem att de skulle föra sina uppteckningar och att de skulle skriva till varandra.
Och på så sätt började lamaniterna att tillväxa i rikedom och började idka handel med varandra och växa sig mäktiga och började bli ett listigt och ett vist folk vad världens visdom beträffar, ja, ett mycket listigt folk som gladdes åt all slags ogudaktighet och plundring utom bland sina egna bröder.
Och nu hände det sig att Amulon började utöva myndighet över Alma och hans bröder och började förfölja honom och lät sina barn förfölja deras barn.