Mormons tankar om mänsklighetens högmod och envishet

Och sålunda kan vi se hur falska och även föränderliga människobarnens hjärtan är. Ja, vi kan se att Herren i sin stora och oändliga godhet välsignar och ger dem framgång som sätter sin lit till honom.

Ja, och vi kan se att just då han ger sitt folk framgång, ja, genom att föröka deras åkrar, deras flockar och deras hjordar och guld och silver och alla sorters dyrbarheter av varje slag och art, genom att skona deras liv och befria dem ur deras fienders händer, genom att uppmjuka deras fienders hjärtan så att de inte förklarar krig mot dem, ja, kort sagt, genom att göra allt för sitt folks välfärd och lycka, ja, det är just då som de förhärdar sina hjärtan och glömmer Herren sin Gud och trampar den Helige under sina fötter – ja, och detta till följd av deras bekvämlighet och mycket stora framgång.

Och sålunda ser vi att om inte Herren tuktar sitt folk med många lidanden, ja, om han inte hemsöker dem med död och med fruktan och med hungersnöd och med alla slags farsoter, kommer de inte ihåg honom.

O, hur dåraktiga och hur fåfänga och hur onda och djävulska och hur snara till att göra ont och hur sena till att göra gott är inte människobarnen, ja, hur snara till att hörsamma den ondes ord och till att fästa sina hjärtan vid världens fåfängligheter!

Ja, hur snara att upphöja sig i högmod, ja, hur snara att skryta och begå all slags ondska! Och hur sena är de inte att komma ihåg Herren sin Gud och att öppna sitt öra för hans råd, ja, hur sena är de inte att vandra på visdomens stigar!

Se, de önskar inte att Herren, deras Gud som har skapat dem, ska råda och regera över dem. Trots hans stora godhet och hans barmhärtighet mot dem ringaktar de hans råd och de vill inte att han ska vara deras vägledare.