Och det hände sig att vi färdades i fyra dagars tid i nästan sydsydostlig riktning, och vi slog på nytt upp våra tält. Och vi gav platsen namnet Shazer.
Och det hände sig att vi tog våra bågar och våra pilar och gick ut i vildmarken för att skaffa föda åt våra familjer. Och sedan vi hade skaffat föda åt våra familjer återvände vi på nytt till våra familjer i vildmarken och till platsen Shazer. Och vi gick åter ut i vildmarken i samma riktning och höll oss i de fruktbaraste trakterna av vildmarken som låg i gränstrakterna nära Röda havet.
Och det hände sig att vi färdades i många dagars tid och skaffade föda längs vägen med hjälp av våra bågar och våra pilar och våra stenar och våra slungor. Och vi följde klotets anvisningar som ledde oss genom de mer fruktbara delarna av vildmarken.
Och sedan vi hade färdats i många dagars tid slog vi upp våra tält för en tid så att vi åter kunde vila oss och skaffa föda åt våra familjer.
Och det hände sig att när jag, Nephi, gick ut för att skaffa föda, se, då brast min båge som var gjord av fint stål. Och sedan jag brutit min båge, se, då vredgades mina bröder på mig på grund av förlusten av min båge, för vi kunde inte skaffa någon föda. Och det hände sig att vi återvände utan föda till våra familjer, och då de var utmattade av färden led de svårt av bristen på föda.
Och det hände sig att Laman och Lemuel och Ismaels söner började knota storligen på grund av sina lidanden och svårigheter i vildmarken. Och även min far började knota över Herren sin Gud. Ja, de var alla så djupt sorgsna att de knotade över Herren.
Nu hände det sig att eftersom jag, Nephi, hade ansatts av mina bröder på grund av förlusten av min båge, och deras bågar hade förlorat sin spänst, började det bli mycket svårt, ja, så svårt att vi inte kunde skaffa någon föda. Och det hände sig att jag, Nephi, talade mycket till mina bröder eftersom de åter hade förhärdat sina hjärtan så att de klagade mot Herren sin Gud.
...för jag sa mycket till dem med hela min själs kraft.
Och det hände sig att jag, Nephi, gjorde av trä en båge och av en rak käpp en pil. Jag beväpnade mig således med en båge och en pil, med en slunga och med stenar. Och jag sa till min far:
”Vart ska jag gå för att skaffa föda?”
Och det hände sig att han frågade Herren, för de hade ödmjukat sig på grund av mina ord; …
Och det hände sig att Herrens röst kom till min far. Och han tuktades i sanning för sitt knotande över Herren så att han försänktes i djupaste sorg. Och det hände sig att Herrens röst sa till honom:
”Se på klotet,
och se det som står skrivet.”
Och det hände sig att när min far såg det som stod skrivet på klotet fruktade och bävade han storligen. Och detsamma gjorde mina bröder och Ismaels söner och våra hustrur.
Och på dem fanns även en ny inskrift som var lätt att läsa och som gav oss insikt om Herrens vägar. Och den skrevs och ändrades tid efter annan, ...
Och det hände sig att jag, Nephi, såg att visarna som var i klotet fungerade alltefter den tro och flit och uppmärksamhet vi ägnade dem. Och på dem fanns även en ny inskrift som var lätt att läsa och som gav oss insikt om Herrens vägar; och den skrevs och ändrades tid efter annan, alltefter den tro och flit vi ägnade den.
...Herren med små medel kan åstadkomma stora ting. Och den fungerade i enlighet med deras tro på Gud. Om de därför hade tro till att lita på att Gud kunde göra så att dessa visare pekade ut vägen de skulle gå, se, då skedde det.
Därför fick de uppleva detta underverk, och även många andra underverk, genom Guds makt, dag efter dag. Men eftersom dessa underverk åstadkoms genom små medel var det förunderliga verkningar som den visade för dem. När de var försumliga och glömde att utöva sin tro och flit då upphörde de förunderliga verkningarna, och de gjorde inga framsteg på sin resa. Därför blev de kvar i vildmarken, eller färdades inte den rätta vägen, och led hunger och törst för sina överträdelsers skull.
Och det hände sig att jag, Nephi, gick upp på bergets topp enligt de anvisningar som gavs på klotet. Och det hände sig att jag dödade vilda djur så att jag kunde skaffa föda åt våra familjer.
Och det hände sig att jag återvände till våra tält bärande de djur som jag hade dödat. Och när de nu såg att jag hade skaffat föda, hur stor blev då inte deras glädje! Och det hände sig att de ödmjukade sig inför Herren och gav tack till honom.