…fördes jag, medan jag satt och begrundade det i mitt hjärta, bort av Herrens Ande, ja, upp på ett mycket högt berg som jag aldrig tidigare hade sett och på vilket jag aldrig tidigare hade satt min fot.
Och Anden sa till mig:
”Se, vad önskar du?”
Och jag sa:
”Jag önskar se det som min far såg.”
Och Anden sa till mig:
”Tror du att din far såg det träd som han har talat om?”
Och jag sa:
”Ja, du vet att jag tror alla min fars ord.”
Och när jag hade talat dessa ord ropade Anden med hög röst och sa:
”Hosianna till Herren, den allrahögste Guden, för han är Gud över hela jorden, ja, över allt. Och välsignad är du, Nephi, eftersom du tror på den allrahögste Gudens Son. Därför ska du få se det som du har begärt.
Och se, detta ska ges dig som ett tecken: Sedan du har sett trädet som bar den frukt som din far smakade, ska du även se en man stiga ner från himlen, och honom ska du skåda. Och när du har skådat honom ska du vittna om att han är Guds Son.”
Och det hände sig att Anden sa till mig:
”Se!”
Och jag såg och fick se ett träd, och det liknade det träd som min far hade sett. Och dess skönhet var långt större än, ja, den överträffade all annan skönhet, och dess vithet överträffade den nyfallna snöns vithet. Och det hände sig att sedan jag hade sett trädet sa jag till Anden:
”Jag ser att du har visat mig det träd som är dyrbarare än allt annat.”
Och han sa till mig:
”Vad önskar du?”
Och jag sa till honom:
”Att få veta uttydningen därav” – jag talade nämligen till honom som en människa talar, för jag såg att han var i en människas gestalt. Ändå visste jag att det var Herrens Ande, och han talade till mig som en människa talar med en annan.
Och det hände sig att han sa till mig:
”Se!”
Och jag såg mig om för att se på honom, men jag såg honom inte, för han hade försvunnit ur min åsyn.