Och det hände sig att medan min far uppehöll sig i vildmarken talade han till oss och sa:
”Se, jag har drömt en dröm, eller med andra ord, jag har sett en syn. Och se, tack vare det jag har sett har jag anledning att glädjas i Herren för Nephis skull och likaså för Sams, för jag har anledning att tro att de och även många av deras avkomlingar kommer att bli frälsta. Men se, för er skull, Laman och Lemuel, fruktar jag storligen, för se, jag tyckte mig i min dröm se en mörk och dyster vildmark.
Och det hände sig att sedan min far hade talat alla orden beträffande sin dröm eller syn, och de var många, sa han till oss att han på grund av det han sett i en syn var mycket ängslig för Lamans och Lemuels skull, ja, han fruktade att de skulle bli förskjutna från Herrens närhet. Och han förmanade dem sedan med en ömsint förälders hela känsla att de skulle hörsamma hans ord, så att Herren kanske skulle vara barmhärtig mot dem och inte förskjuta dem. Ja, min far predikade för dem.
Och sedan han hade predikat för dem och även profeterat för dem om många ting, sa han till dem att de skulle lyda Herrens befallningar. Och sedan slutade han tala till dem.
För se, det hände sig att sedan min far slutat att tala orden om sin dröm och även att uppmana dem till stor flit, talade han till dem om judarna –
Och med sådana ord profeterade och talade min far till mina bröder, och likaså mycket annat som jag inte skriver i denna bok, för jag har skrivit så mycket därav som jag ansåg lämpligt i min andra bok.