Och det hände sig att vi gick ner till vårt arveland, och vi samlade ihop vårt guld och vårt silver och våra dyrbarheter. Och sedan vi hade samlat ihop detta gick vi åter upp till Labans hus.
Och det hände sig att vi gick in till Laban och begärde att han skulle ge oss de uppteckningar som var inristade på plåtarna av mässing, för vilka vi skulle ge honom vårt guld och vårt silver och alla våra dyrbarheter.
Och det hände sig att när Laban såg våra ägodelar och att de var utomordentligt många, eftertraktade han dem till den grad att han kastade ut oss och sände sina tjänare att döda oss så att han skulle kunna få våra ägodelar.
Och det hände sig att vi flydde från Labans tjänare, och vi tvingades lämna kvar våra ägodelar, och de föll i Labans händer. Och det hände sig att vi flydde ut i vildmarken, och Labans tjänare hann inte upp oss, och vi gömde oss i en håla i en klippa.
Och det hände sig att Laman blev vred på mig och även på min far, och likaså blev Lemuel, för han lyssnade till Lamans ord. Därför talade Laman och Lemuel många hårda ord till oss, sina yngre bröder, och de slog oss till och med med en käpp.
Och då de slog oss med en käpp, se, då hände det sig att en Herrens ängel kom och stod framför dem. Och han talade till dem och sa:
”Varför slår ni er yngre bror med en käpp? Vet ni inte att Herren har utvalt honom till att vara en styresman över er, och detta för er ondskas skull? Se, ni ska gå upp till Jerusalem igen, och Herren ska överlämna Laban i era händer.”
Och sedan ängeln hade talat till oss avlägsnade han sig.
Och sedan ängeln hade avlägsnat sig började Laman och Lemuel återigen att knota och sa:
”Hur är det möjligt att Herren ska överlämna Laban i våra händer? Se, han är en mäktig man, och han kan befalla över femtio, ja, han kan till och med döda femtio, så varför då inte oss?”