Och det hände sig att jag talade till mina bröder och sa:
”Låt oss åter gå upp till Jerusalem, och låt oss trofast lyda Herrens befallningar. För se, han är mäktigare än hela jorden och varför då inte mäktigare än Laban och hans femtio, ja, eller till och med än hans tiotusental?
Låt oss därför gå upp. Låt oss vara starka som Mose. För han talade i sanning till Röda havets vatten, och det delade sig åt båda sidor, och våra fäder gick igenom på torr mark, ut ur fångenskapen, och Faraos härar följde efter och dränktes i Röda havets vatten.
Se, ni vet att detta är sant. Och ni vet också att en ängel har talat till er. Hur kan ni då tvivla? Låt oss gå upp! Herren kan befria oss liksom våra fäder och förgöra Laban liksom egyptierna.”
När jag nu hade talat dessa ord var de fortfarande vreda och fortsatte att knota. Ändå följde de mig upp tills vi kom utanför Jerusalems murar.
Och det var natt, och jag fick dem att gömma sig utanför murarna. Och när de hade gömt sig smög jag, Nephi, in i staden och gick fram mot Labans hus. Och jag leddes av Anden utan att på förhand veta vad jag skulle göra.
Ändå gick jag framåt, och då jag kom nära Labans hus såg jag en man, och han hade fallit till marken framför mig, för han var drucken av vin. Och när jag kom fram till honom fann jag att det var Laban.
Och jag såg hans svärd och jag drog det ur dess skida. Och dess fäste var av rent guld, och arbetet var utfört med stor konstfärdighet, och jag såg att dess klinga var av allra finaste stål.
Och det hände sig att jag nödgades av Anden att döda Laban, men jag sa i mitt hjärta: ”Aldrig någonsin har jag utgjutit människoblod.”...
Och det hände sig att jag nödgades av Anden att döda Laban, men jag sa i mitt hjärta:
”Aldrig någonsin har jag utgjutit människoblod.”
Och jag ryggade och önskade att jag skulle slippa dräpa honom.
Och Anden sa åter till mig:
”Se, Herren har överlämnat honom i dina händer.”
Ja, och jag visste även att han hade traktat efter att beröva mig livet. Ja, och han ville inte hörsamma Herrens befallningar, och han hade också tagit våra ägodelar.
Och det hände sig att Anden åter sa till mig:
”Dräp honom, för Herren har överlämnat honom i dina händer. Se, Herren dödar de ogudaktiga för att främja sina rättfärdiga avsikter. Det är bättre att en människa förgås än att en nation nedsjunker och förgås i otro.”
Och när nu jag, Nephi, hade hört dessa ord kom jag ihåg Herrens ord när han talade till mig i vildmarken och sa:
”I den mån som dina avkomlingar håller mina bud
ska de få framgång i löftets land.”
Ja, och jag tänkte även på att de inte skulle kunna lyda Herrens befallningar enligt Moses lag om de inte hade lagen. Och jag visste även att lagen var inristad på plåtarna av mässing. Och vidare visste jag att Herren hade överlämnat Laban i mina händer i den avsikten att jag skulle kunna komma över uppteckningarna enligt hans befallningar.
Därför lydde jag Andens röst och grep Laban i huvudhåret, och jag högg huvudet av honom med hans eget svärd.