Jakobs predikan

Jakob förklarar försoningen, uppståndelsen och domen

2 Nephi 9:1–3

Jacob quotes Isaiah’s words so his people can have hope, since they are part of the house of Israel.

Och nu, mina älskade bröder, har jag läst detta för att ni ska kunna känna till de Herrens förbund som han har slutit med hela Israels hus— som han har talat till judarna genom sina heliga profeters mun ända från begynnelsen, från släktled till släktled, tills tiden kommer då de ska återställas till Guds sanna kyrka och fålla, då de åter ska samlas hem till sina arveländer och ska bosätta sig i alla sina utlovade länder.

Se, mina älskade bröder, jag säger er detta för att ni må glädjas och lyfta upp era huvuden för evigt, tack vare de välsignelser som Herren Gud ska skänka era barn.

2 Nephi 9:4–5

Jakob erkänner många människors önskan att känna till framtiden; han profeterar att Jesus Kristus kommer att komma till dem i Jerusalem och dö för mänskligheten.

För jag vet att många av er har sökt mycket för att få kunskap om det som ska komma. Därför vet jag att ni vet att vårt kött måste tyna bort och dö. Dock ska vi i våra kroppar se Gud.

Ja, jag vet att ni vet att han ska visa sig i köttet för dem som är i Jerusalem varifrån vi kom. För det är nödvändigt att det sker bland dem, och det tillkommer den store Skaparen att låta sig underkastas människan i köttet och dö för alla människor, för att alla människor ska kunna underkasta sig honom.

2 Nephi 9:6

Liksom döden är en del av Guds plan, finns det en motsatt kraft: uppståndelsen.

För liksom döden kommit till alla människor för att uppfylla den store Skaparens barmhärtiga plan måste det nödvändigtvis finnas en uppståndelsens kraft, och uppståndelsen måste nödvändigtvis komma till människan som följd av fallet. Och fallet kom som följd av överträdelse, och eftersom människorna föll blev de avskurna från Herrens närhet.

2 Nephi 9:7

Uppståndelsen övervinner mänsklighetens fall och är endast möjlig genom ett oändligt försoningsoffer.

Därför måste det nödvändigtvis finnas en obegränsad försoning – om det inte vore en obegränsad försoning kunde denna förgänglighet inte iklä sig oförgänglighet. Den första domen som fälldes över människan måste därför ha blivit oändligt bestående, och i så fall skulle detta kött ha lagts ner för att ruttna och förmultna i sin moder jord, för att aldrig mer uppstå.

2 Nephi 9:8–9

Om det inte fanns en uppståndelse, skulle mänskligheten bli änglar till djävulen.

O, vilken Guds visdom, vilken barmhärtighet och nåd! För se, om köttet aldrig mer skulle uppstå skulle våra andar underkastas den ängel som föll från den evige Gudens närhet och blev djävulen för att aldrig mer uppresas.

Och våra andar skulle ha blivit som han, och vi skulle ha blivit djävlar, en djävuls änglar, för att utestängas från vår Guds närhet och förbli hos lögnernas fader i elände liksom han själv, ja, hos den varelse som bedrog våra första föräldrar, som förvandlar sig nästan till en ljusets ängel och hetsar människobarnen till att stifta hemliga sammansvärjningar ägnade åt mord och mörkrets hemliga gärningar av alla slag.

2 Nephi 9:10–12

Jakob skiljer mellan fysisk död och andlig död.

O, hur stor är inte vår Guds godhet som bereder en väg för vår flykt ut ur detta hemska vidunders grepp, ja, detta vidunder, död och helvete, som jag kallar kroppens död och även andens död. Och tack vare vår Guds, Israels Heliges, väg till befrielse ska denna död om vilken jag har talat, som är den timliga, lämna ifrån sig sina döda, vilken död är graven.

Och denna död som jag har talat om, som är den andliga döden, vilken andliga död är helvetet, ska lämna ifrån sig sina döda. Därför måste döden och helvetet lämna ifrån sig sina döda, och helvetet måste lämna ifrån sig sina fångna andar, och graven måste lämna ifrån sig sina fångna kroppar, och människornas kroppar och andar ska återförenas med varandra. Och det sker genom Israels Heliges uppståndelses kraft.

2 Nephi 9:13–14

Uppståndelsen ger en oförstörbar kropp med fullkomlig kunskap.

O, hur storslagen är inte vår Guds plan! För å andra sidan måste Guds paradis lämna ifrån sig de rättfärdigas andar och graven lämna ifrån sig de rättfärdigas kroppar. Och anden och kroppen återförenas med varandra, och alla människor blir oförgängliga och odödliga, och de är levande själar och har en fullkomlig kunskap liksom vi i köttet, förutom att vår kunskap då ska vara fullkomlig.

Därför ska vi ha fullkomlig kunskap om all vår skuld och vår orenhet och vår nakenhet. Och de rättfärdiga ska ha fullkomlig kunskap om sin glädje och sin rättfärdighet och ska kläs i renhet, ja, i rättfärdighetens skrud.

2 Nephi 9:15–16

Efter uppståndelsen kommer domen, där mänskligheten inte längre kan växla mellan tillstånd av renhet och orenhet.

Och det ska ske att när alla människor har gått från denna första död till liv så att de har blivit odödliga, måste de stå inför Israels Heliges domarsäte. Och sedan kommer domen, och då måste de dömas enligt Guds heliga domslut.

Och förvisso, så sant Herren lever, för Herren Gud har talat det, och det är hans eviga ord som inte kan förgås, ska de som är rättfärdiga förbli rättfärdiga, och de som är orena ska förbli orena. De som är orena är därför djävulen och hans änglar, och de ska gå bort till en evig eld som är beredd åt dem. Och deras kval är som en sjö av eld och svavel vars lågor stiger uppåt i evigheters evighet och inte har något slut.