Därför säger Herren, Härskarornas Gud: ”O mitt folk som bor i Sion, frukta inte för assyriern.
Han ska slå dig med en käpp och ska upplyfta sin stav mot dig,
liksom i Egypten.
För ännu endast en liten tid, och förbittringen ska upphöra
och min vrede vid deras undergång.”
Och Härskarornas Herre ska svänga ett gissel över honom,
i enlighet med blodbadet i Midjan vid Orebsklippan,
och som hans stav räcktes ut över havet
så ska han lyfta upp den,
liksom i Egypten.
Och det ska ske på den dagen
att hans börda ska tas bort från din skuldra
och hans ok från din nacke,
och oket ska förstöras för smörjelsens skull.
Han har kommit till Ajat,
han har passerat över Migron,
i Mikmash har han lämnat sina vagnar.
De har dragit fram över passet,
de har tagit nattkvarter i Geba.
Rama bävar,
Sauls Gibea har tagit till flykten.
Höj rösten, o Gallims dotter,
låt den höras till Laisa,
o arma Anatot!
Madmena är borta,
Gibeons invånare samlar sig för att fly.
Ännu samma dag stannar han i Nob.
Han ska lyfta sin hand mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
Se, Herren, Härskarornas Herre,
ska hugga av den stora grenen medelst fruktan,
och de högt ansedda ska huggas ner och de högdragna ska ödmjukas.
Och han ska hugga ner skogens snår med järn,
och Libanon ska falla för den Mäktige.