Och då vill jag sjunga till min högt älskade,
en sång om min älskade, om hans vingård.
Min högt älskade har en vingård på en mycket bördig kulle.
Och han hägnade in den och rensade bort dess stenar
och planterade där de ädlaste vinstockar
och byggde ett torn mitt i den,
och han gjorde även en vinpress däri.
Och han väntade att den skulle bära druvor,
och den bar vilddruvor.
"Och nu, o Jerusalems invånare och Judas män,
ber jag er döma mellan mig och min vingård.
Vad kunde mer ha gjorts för min vingård
som jag inte har gjort i den?
För när jag väntade att den skulle bära druvor,
bar den vilddruvor.
Och se, nu ska jag tala om för er vad jag ska göra med min vingård:
Jag ska ta bort dess inhägnad, och den ska förtäras.
Och jag ska bryta ner dess mur, och den ska bli nedtrampad.
Och jag ska ödelägga den.
Ingen ska beskära den eller gräva i den,
men där ska växa tistlar och törnen.
Jag ska även befalla molnen att inte regna något regn på den."
För Härskarornas Herres vingård är Israels hus, och Judas folk är hans älsklingsplanta. Och han väntade sig rättvisa och såg förtryck, han väntade sig rättfärdighet men hörde nödrop.