För se, Herren, Härskarornas Herre,
tar bort från Jerusalem och från Juda
stöd och stav—
allt bröd till stav och allt vatten till stöd—
den mäktige mannen och krigsmannen,
domaren och profeten,
och den vise och den gamle,
befälhavaren över femtio och den hedervärde mannen,
och rådgivaren och den hantverkskunnige,
och den vältalige.
Och jag ska ge dem barn till att vara deras furstar,
och spädbarn ska råda över dem.
Och folket ska förtryckas,
den ene av den andre och var och en av sin nästa.
Barnet ska uppträda högmodigt mot den gamle
och den tarvlige mot den hedervärde.
När en man fattar tag i sin bror
i sin fars hus och säger:
”Du har kläder, bli vår styresman,
och låt inte denna ruinhög komma under din hand” –
på den dagen ska han svära och säga:
”Jag vill inte vara någon helbrägdagörare,
för i mitt hus finns varken bröd eller kläder.
Gör mig inte till styresman över folket.”
För Jerusalem är i ruiner och Juda har fallit eftersom deras tungor och deras gärningar har stått emot Herren,
och de förtörnar hans härlighets ögon.
Deras uppsyn vittnar emot dem och förkunnar att deras synd är alldeles som Sodoms,
och de kan inte dölja den.
Ve deras själar, för de har belönat sig själva med ont!
Säg till de rättfärdiga att det är väl med dem,
för de ska äta sina gärningars frukt.
Ve de ogudaktiga, för de ska förgås eftersom deras händers lön ska komma över dem.
Och barn är mitt folks förtryckare,
och kvinnor råder över det.
O mitt folk, de som leder dig får dig att fela
och fördärvar dina stigars väg.
Herren står upp för att vädja för och
för att döma folket.
Herren ska gå till doms med sitt folks gamla
och med dess furstar.
För ni har förtärt vingården
och bytet från de fattiga i era hus.
”Vad menar ni?
Ni krossar mitt folk
och mal sönder de fattigas ansikten”, säger Herren,
Härskarornas Gud.