Och det hände sig i det sextio och andra året av domarnas regering att Moronihah inte kunde erövra flera besittningar från lamaniterna. Därför övergav de sina planer på att erövra återstoden av sina länder, för så talrika var lamaniterna att det blev omöjligt för nephiterna att få större makt över dem. Därför använde Moronihah alla sina härar till att behålla de områden som han hade intagit.
Och det hände sig att nephiterna, på grund av lamaniternas stora antal, kände stor fruktan för att de skulle bli övermannade och nedtrampade och dräpta och förintade. Ja, de började komma ihåg Almas profetior och likaså Mosiahs ord. Och de insåg att de hade varit ett styvnackat folk och att de hade ringaktat Guds bud, och att de hade förändrat och trampat under fötterna Mosiahs lagar eller det som Herren hade befallt honom att ge till folket. Och de insåg att deras lagar hade förvrängts och att de hade blivit ett ogudaktigt folk, ja, så att de var lika ogudaktiga som lamaniterna.
Och på grund av deras ondska hade kyrkan börjat urarta, och de började tvivla på profetians ande och på uppenbarelsens ande, och Guds straffdomar stirrade dem i ansiktet.
Och de insåg att de hade blivit svaga liksom sina bröder lamaniterna och att Herrens Ande inte längre bevarade dem. Ja, den hade dragit sig bort från dem eftersom Herrens Ande inte bor i oheliga tempel.
Därför slutade Herren att bevara dem genom sin förunderliga och ojämförliga makt, för de hade förfallit till ett tillstånd av otro och förfärlig ogudaktighet. Och de insåg att lamaniterna var avsevärt fler än de, och att de oundvikligen skulle förgås om de inte höll sig till Herren sin Gud.
För se, de insåg att lamaniternas styrka, man för man, var lika stor som deras egen styrka. Och därför hade de fallit i denna stora överträdelse, ja, därför hade de inom loppet av några få år blivit svaga på grund av sin överträdelse.