Nephis son

Nu hände det sig att det nittio och första året hade förflutit, och det var sex hundra år från den tid då Lehi lämnade Jerusalem. Och det var det år då Lachoneus var överdomare och regent över landet. Och Nephi, Helamans son, hade lämnat Zarahemlas land och gett sin son Nephi, som var hans äldste son, ansvaret för plåtarna av mässing och alla de uppteckningar som förts och alla de föremål som hållits heliga ända från Lehis avfärd från Jerusalem. Sedan lämnade han landet, och vart han begav sig vet ingen människa. Och hans son Nephi förde uppteckningarna i hans ställe, ja, uppteckningen om detta folk.

Och Nephi, som var far till den Nephi som hade ansvaret för uppteckningarna, återvände inte till Zarahemlas land och kunde inte återfinnas någonstans i hela landet.

Och det hände sig i början av det nittio och andra året att profeternas profetior började uppfyllas mer fullständigt, för allt större tecken och underverk började utföras bland folket. Men det fanns några som började säga att tiden var förbi då de ord som talats av lamaniten Samuel skulle uppfyllas. Och de började glädjas över sina bröder och säga:

”Se, tiden är förbi och Samuels ord har inte uppfyllts.
Därför har er glädje och er tro på detta varit förgäves.”

Och det hände sig att de åstadkom stor oro i hela landet. Och de människor som trodde började bli mycket bedrövade av fruktan för att det som hade uttalats överhuvudtaget inte skulle inträffa. Men se, de väntade ståndaktigt på den dag och den natt och den dag som skulle vara som en enda dag, som om det inte fanns någon natt, så att de skulle kunna veta att deras tro inte hade varit förgäves.

Nu hände det sig att en dag hade utsetts av de icke troende, då alla de som trodde på dessa traditioner skulle avrättas, om inte det tecken som hade förutsagts av profeten Samuel skulle visa sig.