Och det hände sig att när det sextio och andra året av domarnas regering hade förflutit hade allt detta hänt, och den större delen av lamaniterna hade blivit ett så rättfärdigt folk att deras rättfärdighet överträffade nephiternas, på grund av deras fasthet och orubblighet i tron.
För se, det var många av nephiterna som hade blivit så förhärdade och obotfärdiga och oerhört ogudaktiga att de förkastade Guds ord och alla de predikningar och profetior som förekom bland dem.
Icke desto mindre gladde sig kyrkans folk storligen över lamaniternas omvändelse, ja, över Guds kyrka som upprättats bland dem. Och de hade gemenskap med varandra och fröjdades med varandra och hade stor glädje.
Och det hände sig att många av lamaniterna kom ner till Zarahemlas land och berättade för det nephitiska folket om hur de hade omvänt sig och uppmanade dem till tro och omvändelse. Ja, och många predikade med mycket stor kraft och myndighet, så att de förde många av dem ner i ödmjukhetens djup för att bli Guds och Lammets ödmjuka efterföljare.
Och det hände sig att många av lamaniterna färdades till landet norrut, och även Nephi och Lehi färdades till landet norrut för att predika för folket. Och så slutade det sextio och tredje året.