Jakob och den nya hemliga sammanslutningen

Och denna hemliga sammansvärjning, som hade medfört så stor ondska bland folket, samlade sig nu och satte över sig en man som de kallade Jakob. Och de kallade honom sin kung. Således blev han kung över denna ogudaktiga skara, och han var en av de främsta som hade höjt sin röst mot de profeter som vittnade om Jesus.

Och det hände sig att de inte var lika talrika som folkets stammar, vilka förenat sig med varandra, bortsett från att deras hövdingar stiftade sina egna lagar, alla enligt sin stam. Likväl var de fiender, och trots att de inte var ett rättfärdigt folk var de ändå förenade i hatet mot dem som hade ingått ett förbund om att störta regeringen.

När därför Jakob såg att deras fiender var talrikare än de, och eftersom han var kung över bandet, befallde han sitt folk att de skulle ta sin tillflykt till de nordligaste delarna av landet och där bygga upp ett rike åt sig själva, till dess avfällingar skulle sälla sig till dem (för han smickrade dem med att det skulle bli många avfällingar) och de blev starka nog att strida mot folkets stammar. Och de gjorde så.

Och så snabb var deras marsch att de inte kunde hejdas innan de dragit bort utom räckhåll för folket. Och så slutade det trettionde året, och sådant var tillståndet bland Nephis folk.

Och det hände sig i det trettio och första året att de var delade i stammar, varje man med sin familj, sin släkt och sina vänner. Dock hade de kommit överens om att de inte skulle föra krig mot varandra. Men de var inte eniga vad deras lagar och deras styrelsesätt beträffar, för dessa upprättades enligt deras hövdingars och ledares sinne. Men de upprättade mycket stränga lagar om att en stam inte fick försynda sig mot en annan, varför de i viss mån hade fred i landet. Ändå var deras hjärtan vända bort från Herren, deras Gud, och de stenade profeterna och drev bort dem från sig.