Och under det femtio och första året av domarnas regering var det också fred, förutom det högmod som började tränga in i kyrkan—inte in i Guds kyrka utan in i de människors hjärtan som gav sig ut för att tillhöra Guds kyrka—och de blev så upphöjda i högmod att de till och med förföljde många av sina bröder. Detta var nu något mycket ont, som gjorde att den ödmjukare delen av folket fick utstå stor förföljelse och genomgå många lidanden.
Detta var nu något mycket ont, som gjorde att den ödmjukare delen av folket fick utstå stor förföljelse och genomgå många lidanden.
Ändå fastade de och bad ofta och växte sig starkare och starkare i sin ödmjukhet och fastare och fastare i tron på Kristus, till dess deras själar fylldes av glädje och tröst, ja, så att deras hjärtan renades och heliggjordes med en heliggörelse som kommer på grund av att de överlämnade sina hjärtan åt Gud.
Och det hände sig att även det femtio och andra året slutade i fred, bortsett från det mycket stora högmod som hade trängt in i folkets hjärtan. Och det berodde på deras mycket stora rikedomar och deras framgång i landet. Och det tillväxte hos dem från dag till dag.
Och det hände sig i det femtio och tredje året av domarnas regering att Helaman dog, och hans äldste son Nephi började regera i hans ställe. Och det hände sig att han innehade domarsätet och utövade rättvisa och jämlikhet. Ja, han höll Guds befallningar och vandrade sin fars vägar.