Och det hände sig i det fyrtio och andra året av domarnas regering, sedan Moronihah åter hade upprättat fred mellan nephiterna och lamaniterna, att det inte fanns någon som kunde inta domarsätet. Därför började det åter uppstå en tvist bland folket om vem som skulle inta domarsätet. Och det hände sig att Helaman, som var son till Helaman, av folkets röst utsågs till att inta domarsätet.
Men se, Kishkumen, som hade mördat Pahoran, låg i försåt för att förgöra även Helaman. Och han stöddes av sitt band, som hade ingått ett förbund om att ingen skulle få reda på hans ogudaktighet. För det fanns en viss Gadianton som var utomordentligt skicklig i att tala många ord och även i konsten att i all hemlighet utöva mord och röveri. Därför blev han ledare för Kishkumens band.
Därför smickrade han dem och även Kishkumen och sa att om de skulle sätta honom på domarsätet skulle han se till att de som tillhörde hans band skulle ges makt och myndighet bland folket. Därför sökte Kishkumen förgöra Helaman.
Och det hände sig då han gick mot domarsätet för att förgöra Helaman att en av Helamans tjänare, som hade varit ute under natten och genom att vara förklädd fått kunskap om de planer som hade gjorts upp av detta band om att förgöra Helaman –
och det hände sig att denne mötte Kishkumen, och han gav honom ett tecken. Därför tillkännagav Kishkumen för honom sitt uppsåt och önskade att han skulle leda honom till domarsätet så att han skulle kunna mörda Helaman.
Och då Helamans tjänare hade fått veta allt som rörde sig i Kishkumens hjärta och att det var hans uppsåt att mörda, och likaså att uppsåtet hos alla dem som tillhörde hans band var att mörda och att röva och att skaffa sig makt (och detta var deras hemliga plan och deras sammansvärjning), sa Helamans tjänare till Kishkumen:
"Låt oss gå fram till domarsätet."
Och detta tilltalade Kishkumen storligen, för han trodde att han skulle kunna genomföra sin plan. Men se, medan de var på väg till domarsätet genomborrade Helamans tjänare Kishkumens hjärta så att han föll död ner utan ett ljud. Och han sprang och berättade för Helaman allt det som han hade sett och hört och gjort.
Och det hände sig att Helaman sände ut män för att tillfångata detta band av rövare och hemliga mördare så att de skulle kunna avrättas enligt lagen. Men se, när Gadianton fick veta att Kishkumen inte hade återvänt fruktade han att bli dräpt. Därför såg han till att hans band följde honom, och de flydde ut ur landet längs en hemlig väg ut i vildmarken, så att när Helaman sände ut män för att tillfångata dem fann de dem ingenstans.
Och mer kommer att sägas om denne Gadianton längre fram. Och så slutade det fyrtio och andra året av domarnas regering över Nephis folk. Och se, i slutet av denna bok kommer ni att se att denne Gadianton visade sig bli Nephis folks fall, ja, nästan dess fullständiga undergång. Se, jag menar inte slutet av Helamans bok, utan jag menar slutet av Nephis bok, ur vilken jag har tagit hela den berättelse som jag har skrivit.