Nephiternas nedgång och fall

Två Lamanitiska attacker vid Ödeläggelse

Mormon 3:4

The Lamanite King sends a letter to Mormon, and informs him that they are coming to war.

Och det hände sig att sedan detta det tionde året hade förflutit, vilket i allt utgjorde tre hundra och sextio år från Kristi ankomst, sände lamaniternas kung ett brev till mig som lät mig veta att de förberedde sig för att åter dra ut till strid mot oss.

Mormon 3:5–6

Mormon gathers all his people together at Desolation; the Nephites fortify their land as much as possible.

Och det hände sig att jag lät mitt folk samlas i landet Ödeläggelse, i en stad som låg i gränstrakterna vid det smala pass som ledde in i landet söderut. Och där förlade vi våra härar så att vi kunde hindra lamaniternas härar, så att de inte skulle kunna ta något av våra länder i besittning. Därför befäste vi oss mot dem med hela vår styrka.

Mormon 3:7

The Lamanites arrive, a battle breaks out, and Nephites are victorious—the Lamanites retreat and go back to their own land.

Och det hände sig att lamaniterna i det trehundrasextio och första året kom ner till staden Ödeläggelse för att strida mot oss. Och det hände sig att vi det året besegrade dem så att de återvände till sina egna länder.

Mormon 3:8

Two years later, the Lamanites attack again, and again are defeated.

Och i det trehundrasextio och andra året kom de åter ner till strid. Och vi besegrade dem återigen och dräpte ett stort antal av dem, och deras döda kastades i havet.

Mormon 3:9–10

The Nephites, proud of their victories, begin to boast in their own strength, and swear to avenge those Nephites who died in the battle.

Och på grund av detta storverk som mitt folk, nephiterna, hade utfört började de skryta över sin egen styrka och började svära inför himlarna att de skulle hämnas sina bröders blod, vilka hade dräpts av sina fiender. Och de svor vid himlarna och även vid Guds tron att de skulle dra ut till strid mot sina fiender och skulle utplåna dem från landets yta.