Nephiternas nedgång och fall

Nefits hämnd och Mormons avgång

Mormon 3:11–13

Mormon, anguished because of the people’s sins, resigns as Nephite commander, and lovingly prays for his people—but his prayer is without faith, because he knows how hard his people’s hearts are.

Och det hände sig att jag, Mormon, alltifrån den stunden helt och hållet vägrade att vara härförare och ledare för detta folk på grund av deras ogudaktighet och avskyvärdheter. Se, jag hade lett dem, ja, trots deras ogudaktighet hade jag många gånger lett dem i strid, och jag hade älskat dem av allt mitt hjärta enligt den Guds kärlek som fanns i mig. Och min själ hade utgjutits i bön till min Gud hela dagen lång för dem, men det skedde utan tro på grund av deras hjärtans hårdhet. Och tre gånger har jag befriat dem ur deras fienders händer, och de har inte omvänt sig från sina synder.

Mormon 3:14–15

As the Nephites go to attack the Lamanites in vengeance of their losses, the Lord notifies Mormon that they will not prosper.

Och när de hade svurit vid allt som hade förbjudits dem av vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, att de skulle dra upp till strid mot sina fiender och hämnas sina bröders blod, kom Herrens röst till mig och sa:

”Hämnden är min, och jag ska utkräva den.
Och eftersom detta folk inte omvände sig sedan jag befriat dem,
ska de utplånas från jordens yta.”

Mormon 3:16

Mormon does not participate as the Nephites go against the Lamanites.

Och det hände sig att jag helt och hållet vägrade att dra upp mot mina fiender. Och jag gjorde alldeles som Herren hade befallt mig, och jag stod som overksamt vittne för att kungöra för världen vad jag såg och hörde enligt de Andens uppenbarelser som hade vittnat om det som skulle komma.

Mormon 4:1–3

The Nephite strike on the Lamanites is a failure, the Nephites are driven back to the land of Desolation, where a fresh army of Lamanites meets them—the Nephites lose possession of Desolation, and those Nephites who survive the invasion retreat to a nearby city called Teancum.

Och nu hände det sig att nephiterna i det trehundrasextio och tredje året med sina härar drog upp från landet Ödeläggelse för att strida mot lamaniterna. Och det hände sig att nephiternas härar åter drevs tillbaka till landet Ödeläggelse. Och medan de fortfarande var utmattade anfölls de av en utvilad här av lamaniter. Och de utkämpade en svår strid som ledde till att lamaniterna tog staden Ödeläggelse i besittning och dräpte många av nephiterna och tog många fångar. Och återstoden flydde och förenade sig med invånarna i staden Teancum. Men staden Teancum låg ute vid havet, och den låg även i närheten av staden Ödeläggelse.

Mormon 4:4–5

Had the Nephites not engaged in an offensive grudge war, they would not have been defeated as they were—the Lord often uses the wicked to punish the wicked.

Och det var för att nephiternas härar drog upp mot lamaniterna som de började lida nederlag. För om det inte hade varit för detta kunde lamaniterna inte ha haft någon makt över dem. Men se, Guds domar drabbar de ogudaktiga, och det är genom de ogudaktiga som de ogudaktiga straffas. För det är de ogudaktiga som hetsar människobarnens hjärtan till blodsutgjutelse.