Och nu står jag, Mormon, i begrepp att i min son Moronis händer överlämna de uppteckningar jag har fört, se jag har bevittnat nästan hela mitt folks, nephiternas, undergång.
Och det är många hundra år efter Kristi ankomst som jag överlämnar dessa uppteckningar i min sons händer, och jag antar att han kommer att få bevittna mitt folks fullständiga undergång. Men må Gud bevilja att han överlever dem, så att han kan skriva något om dem och något om Kristus, så att det en dag kanske kan bli till nytta för dem.
Och jag tar min berättelse från de tjugo och fyra plåtar som Limhis folk fann och som kallas Ethers bok.
Och se, nu hände det sig efter det stora och fruktansvärda slaget vid Cumorah, att de nephiter som flytt till landet söderut blev jagade av lamaniterna till dess alla var tillintetgjorda.
Och även min far blev dödad av dem, och jag är ensam kvar att skriva den sorgliga berättelsen om mitt folks undergång. Men se, de är borta, och jag uppfyller min fars befallning. Och om de kommer att dräpa mig vet jag inte.
Se, min far har gjort denna uppteckning och han har skrivit vad avsikten var med den. Och se, jag skulle även skriva det om jag hade haft plats på plåtarna, men det har jag inte. Och malm har jag ingen, för jag är ensam. Min far har dräpts i strid, och alla mina släktingar, och jag har varken vänner eller någonstans att gå. Och hur länge Herren ska låta mig leva vet jag inte.
Se, fyra hundra år har förflutit sedan vår Herres och Frälsares ankomst. Och se, lamaniterna har jagat mitt folk, nephiterna, från stad till stad och från plats till plats, ända till dess de inte längre finns till, och stort har deras fall blivit. Ja, stor och förunderlig är mitt folks, nephiternas, undergång.
Och se, det är Herrens hand som har gjort det. Ja se, lamaniterna krigar även med varandra, och hela detta lands yta är en ständig skådeplats för mord och blodsutgjutelse, och ingen vet slutet på kriget.
Och se, nu säger jag inte mer om dem, för det finns ingen, förutom lamaniter och rövare, kvar i landet.
Och det finns ingen som känner den sanne Guden utom de Jesu lärjungar som stannade kvar i landet till dess folkets ogudaktighet var så stor att Herren inte lät dem vara kvar hos folket. Och om de nu finns kvar i landet vet ingen människa. Men se, min far och jag har sett dem, och de har betjänat oss.
Och jag förseglar dessa uppteckningar sedan jag talat några ord som uppmaning till er.
Och han befallde att jag skulle försegla dem, och han har även befallt att jag skulle försegla översättningen därav, varför jag har förseglat uttydarna i enlighet med Herrens befallning.
...Förseglade av Moronis hand och gömda för Herren, för att komma fram vid rätt tid genom gentilerna...
Därför ska jag skriva och gömma uppteckningarna i jorden, och vart jag går betyder ingenting.
Och jag är den som gömmer denna uppteckning åt Herren. Dess plåtar har inget värde på grund av Herrens befallning. För han sa i sanning att ingen ska kunna få dem för att skaffa sig vinning. Men uppteckningen därpå är av stort värde, och den som för fram den i ljuset, honom ska Herren välsigna.