Och det hände sig att jag gick ut bland nephiterna och tog tillbaka den ed som jag hade svurit att jag aldrig mer skulle hjälpa dem. Och de gav mig åter befälet över sina härar, för de såg mig som en som kunde befria dem från deras lidanden.
Men se, jag var utan hopp, för jag kände till de Herrens domar som skulle drabba dem. För de omvände sig inte från sin ondska utan kämpade för sina liv utan att åkalla den Varelse som skapat dem.
Och det hände sig att lamaniterna kom emot oss när vi hade flytt till staden Jordan. Men se, de drevs tillbaka så att de inte kunde inta staden den gången.
Och det hände sig att de åter kom emot oss, men vi höll staden. Och det fanns även andra städer som hölls av nephiterna, och dessa fästen avskar deras väg så att de inte kunde komma in i landet framför oss för att förgöra invånarna i vårt land.
Men det hände sig att invånarna i alla de länder vi hade passerat, vars invånare inte hade samlats in, tillintetgjordes av lamaniterna, och deras samhällen och byar och städer brändes med eld. Och så förflöt det trehundrasjuttio och nionde året.
Och det hände sig i det tre hundra och åttionde året att lamaniterna åter kom emot oss för att strida, och vi höll tappert stånd mot dem. Men allt var förgäves, för så stort var deras antal att de trampade Nephis folk under sina fötter.
Och det hände sig att vi åter tog till flykten, och de vars flykt var snabbare än lamaniternas kom undan, och de vars flykt inte var snabbare än lamaniternas framryckning nedgjordes och omkom.