Mormons vuxenliv • Mormons Bok Online

Mormon 2:17–19

According to Ammaron’s request, Mormon, age 24, goes to hill Shim, the place of records, and adds to the plates of Nephi the account of his people—the tale of their wickedness and sin.

Se, jag hade följt Ammarons ord och tagit Nephis plåtar, och jag gjorde en uppteckning enligt Ammarons ord. Och på Nephis plåtar gav jag en fullständig redogörelse för all ogudaktighet och alla avskyvärdheter. Men på dessa plåtar avstod jag från att ge en fullständig redogörelse för deras ogudaktighet och avskyvärdheter, för se, en ständig bild av ogudaktighet och avskyvärdheter har funnits inför mina ögon ända sedan jag blev gammal nog att förstå människornas vägar. Och ve mig för deras ogudaktighets skull. För mitt hjärta har i alla mina dagar varit fyllt av sorg över deras ogudaktighet. Ändå vet jag att jag ska bli upphöjd på den yttersta dagen.

Mormon 2:16–17

In Mormon’s 34th year, the Lamanites attack the Nephites and drive them north to a land called Jashon.

Och så hade trehundrafyrtio och fyra år förflutit. Och det hände sig i det trehundrafyrtio och femte året att nephiterna började fly för lamaniterna. Och de förföljdes till dess de kom ända till Jashons land, innan det blev möjligt att hejda deras återtåg. Och nu låg staden Jashon nära det land där Ammaron hade förvarat uppteckningarna åt Herren så att de inte skulle bli förstörda.

Mormon 2:20–22

The Nephites retreat to a land called Shem, and try to centralize themselves; two years later, the Lamanites begin to advance.

Och det hände sig att Nephis folk det året åter blev jagade och fördrivna. Och det hände sig att vi drevs norrut till dess vi kom till det land som hette Sem. Och det hände sig att vi befäste staden Sem, och vi samlade in så många som möjligt av vårt folk för att kanske kunna rädda dem från undergång. Och det hände sig i det trehundrafyrtio och sjätte året att de åter började anfalla oss.

Mormon 2:23–24

Mormon inspires his people by urging them to stand by their women and children, and boldly face the Lamanites.

Och det hände sig att jag talade till mitt folk och med stor kraft uppmanade dem att stå orädda inför lamaniterna och kämpa för sina hustrur och sina barn och sina hus och sina hem. Och mina ord ingöt ett visst mod hos dem så att de inte flydde för lamaniterna utan djärvt höll stånd mot dem.

Mormon 2:25–26

The Nephite army of 30,000 takes on the Lamanite army of 50,000, and the Nephites win; but it was not in consequence of divine providence.

Och det hände sig att vi med en här på trettio tusen stred mot en här på femtio tusen. Och det hände sig att vi höll stånd mot dem med sådan fasthet att de flydde för oss. Och det hände sig att när de hade flytt förföljde vi dem med våra härar och drabbade åter samman med dem och besegrade dem. Ändå var inte Herrens styrka med oss. Nej, vi var överlämnade åt oss själva, och Herrens Ande förblev inte i oss. Därför hade vi blivit svaga liksom våra bröder.

Mormon 2:27–28

Mormon, while sorrowing for the people’s wickedness, leads the Nephites against the Lamanites and the Gadianton Robbers and they are able to regain much of their territory.

Och mitt hjärta sörjde på grund av denna mitt folks stora olycka som hade drabbat dem för deras ogudaktighets och deras avskyvärdheters skull. Men se, vi drog ut mot lamaniterna och Gadiantons rövare till dess vi åter hade tagit våra arveländer i besittning. Och det trehundrafyrtio och nionde året hade förflutit.

Mormon 2:28–29

The Nephites, Lamanites, and Gadianton robbers make a treaty in which the land is divided: the Nephites get the northern land, the land of Zarahemla, and the Lamanites get the southern land, the land of Nephi.

Och i det tre hundra och femtionde året slöt vi fördrag med lamaniterna och med Gadiantons rövare vari vi delade upp våra arveländer. Och lamaniterna gav oss landet norrut, ja, ända till den smala passage som ledde in i landet söderut. Och vi gav lamaniterna hela landet söderut.