Och lamaniterna angrep inte nephiterna på nytt förrän i det trehundrasjuttio och femte året. Och det året drog de ner mot nephiterna med hela sin styrka. Och de blev inte räknade på grund av sitt stora antal. Och alltifrån den stunden fick inte nephiterna någon makt över lamaniterna utan började nedmejas av dem, alldeles som daggen dunstar bort i solen.
Och det hände sig att lamaniterna kom ner mot staden Ödeläggelse. Och en mycket svår strid utkämpades i landet Ödeläggelse varvid de besegrade nephiterna. Och dessa flydde åter för dem och kom till staden Boas. Och där höll de stånd mot lamaniterna med stor tapperhet så att lamaniterna inte kunde besegra dem förrän de hade angripit dem för andra gången.
Och när de hade kommit för andra gången drevs nephiterna undan och nedgjordes i ett mycket stort blodbad. Deras kvinnor och barn offrades återigen åt avgudar. Och det hände sig att nephiterna återigen flydde för dem och tog med sig alla invånarna i både städer och byar.
Och när nu jag, Mormon, såg att lamaniterna stod i begrepp att förgöra landet begav jag mig till kullen Shim och tog upp alla de uppteckningar som Ammaron hade gömt åt Herren.