Men zoramiterna hade samlats i ett land som de kallade Antionum, som låg öster om Zarahemlas land, som nästan gränsade till havet, som låg söder om Jershons land och som söderut även gränsade till vildmarken, den vildmark som var full av lamaniter.
Nu var nephiterna mycket rädda för att zoramiterna skulle upprätta förbindelser med lamaniterna och att detta skulle kunna orsaka stora förluster för nephiternas del.
Nu var zoramiterna avfällingar från nephiterna, och därför hade de fått Guds ord predikat för sig. Men de hade fallit i stora villfarelser, för de vinnlade sig inte om att hålla Guds bud och hans stadgar enligt Moses lag. Inte heller ville de iaktta kyrkans ordning och hålla ut i daglig bön och vädjan till Gud så att de inte skulle falla i frestelse.