Men se, jag sa till dem:
”Så sant Herren lever, och så sant vi lever, ska vi inte gå ner till vår far i vildmarken förrän vi har utfört det som Herren har befallt oss. Låt oss därför vara trofasta i att lyda Herrens befallningar. Låt oss således gå ner till vår fars arveland, för se, han lämnade kvar guld och silver och alla slags rikedomar. Och allt detta har han gjort på grund av Herrens befallningar. För han visste att Jerusalem måste förstöras på grund av folkets ogudaktighet. För se, de har förkastat profeternas ord. Om därför min far skulle ha stannat kvar i landet sedan han befallts att fly ut ur landet, se, då skulle även han ha förgåtts. Därför måste han nödvändigtvis fly ut ur landet. Och se, det är enligt Guds visdom att vi ska hämta dessa uppteckningar så att vi åt våra barn kan bevara våra fäders språk, och likaså att vi åt dem kan bevara de ord som har talats genom alla de heliga profeternas mun, och som har överlämnats till dem genom Guds Ande och kraft från världens begynnelse ända till nuvarande tid.”
Och det hände sig att jag med sådana ord förmådde mina bröder att vara trofasta i att lyda Guds befallningar.