Men när Gideon, som var kungens befälhavare, hörde detta gick han fram och sa till kungen:
”Jag ber dig att vänta och inte söka bland detta folk, och lägg inte detta dem till last. För kommer du inte ihåg din fars präster, som detta folk sökte förgöra? Och är inte de i vildmarken? Och är det inte de som har rövat bort lamaniternas döttrar?
Och se, berätta nu allt detta för kungen så att han kan berätta det för sitt folk, så att de blir fredligt sinnade mot oss. För se, de förbereder sig redan för att dra ut mot oss, och se, vi är dessutom endast några få. Och se, de kommer med sina talrika skaror, och om inte kungen gör dem fredligt sinnade mot oss måste vi förgås.
För har inte Abinadis ord uppfyllts som han profeterade mot oss – och allt detta därför att vi inte ville hörsamma Herrens ord och vända om från vår ondska? Och låt oss nu göra kungen fredligt sinnad och hålla den ed som vi har svurit honom, för det är bättre att vi är i träldom än att vi mister livet. Låt oss därför göra slut på utgjutandet av så mycket blod.”