Så snart Ammon hade läst uppteckningen frågade kungen honom om han kunde tyda språk, och Ammon svarade att det kunde han inte. Och kungen sa till honom:
”I sorg över mitt folks lidanden lät jag fyrtio och tre män av mitt folk färdas ut i vildmarken för att de därigenom skulle kunna finna Zarahemlas land, så att vi skulle kunna vädja till våra bröder om att befria oss ur träldomen. Och de gick vilse i vildmarken under många dagars tid. Ändå sökte de flitigt men fann inte Zarahemlas land utan återvände till det här landet, efter att ha färdats genom ett land med många vatten och där upptäckt ett land som var översållat med ben av människor och av djur och som även var översållat av ruiner efter byggnader av alla slag, och efter att ha upptäckt ett land som hade varit bebott av ett folk som var lika talrikt som Israels skaror.
Som bevis på att det som de sagt är sant har de tagit med sig tjugofyra plåtar som är fulla av inristningar och som är av rent guld. Och se, de tog även med sig bröstplåtar som är stora, och de är av mässing och koppar och är helt oskadade. Vidare har de tagit med sig svärd vars fästen var förstörda och vars klingor var angripna av rost, och det finns ingen i landet som kan tyda språket eller inristningarna som finns på plåtarna. Därför sa jag till dig:
’Kan du översätta?’
Och jag säger åter till dig:
’Känner du till någon som kan översätta?
För jag önskar att dessa uppteckningar ska översättas till vårt språk, för de ger oss kanske kunskap om en återstod av det folk som har gått under och som de här uppteckningarna kommer ifrån. Eller kan de kanske ge oss kunskap om just det folk som har gått under, och jag önskar veta orsaken till deras undergång.”