Och de inspirerades av zoramiterna och amalekiterna som var deras huvudbefälhavare och ledare, och av Zerahemnah som var deras överbefälhavare eller deras högste ledare och härförare. Ja, de kämpade som drakar, och många av nephiterna dräptes av deras händer, för de klöv många av deras huvudplåtar och genomborrade många av deras bröstplåtar, och på många högg de av armarna. Och på så sätt högg lamaniterna i sitt vilda raseri.
Men nephiterna var inspirerade av en bättre sak, för de stred inte för kungavälde eller makt, utan de stred för sina hem och sin frihet, sina hustrur och sina barn och sitt allt, ja, för sitt sätt att tillbe Gud och för sin kyrka. Och de gjorde det som de ansåg vara den plikt de var skyldiga sin Gud, för Herren hade talat till dem liksom till deras fäder och sagt:
”Eftersom ni inte är skyldiga till den första förbrytelsen och inte heller den andra ska ni inte låta er dräpas av era fienders händer.”
Och vidare har Herren sagt:
”Ni ska försvara era familjer även om det kräver blodsutgjutelse.”
Därför kämpade nephiterna mot lamaniterna för att försvara sig och sina familjer och sina jordstycken, sitt land och sina rättigheter och sin religion.