...medan vi färdades i vildmarken upp till Jerusalems land för att hämta judarnas uppteckning....och även min mor Sariah blev mycket glad, för hon hade i sanning sörjt för vår skull. För hon hade trott att vi hade förgåtts i vildmarken. Och hon hade även klagat på min far och sagt att han var en man som såg syner; hon sa:
”Se, du har lett oss ut från vårt arveland och mina söner finns inte mer, och vi förgås i vildmarken.”
Och med sådana ord hade min mor klagat på min far.