Och det hände sig att när Ammon hade ställt hästarna och vagnarna i ordning åt kungen och hans tjänare gick han in till kungen, …
...och han såg att kungens ansikte hade förändrats. Därför tänkte han vända och gå bort från hans åsyn.
Och en av kungens tjänare sa till honom:
”Rabbanah”, vilket översatt betyder mäktige eller store kung, för de ansåg sina kungar vara mäktiga, och därför sa han till honom:
”Rabbanah, kungen vill att du ska stanna.”
Därför vände sig Ammon till kungen och sa till honom:
”Vad vill du att jag ska göra för dig, o konung?”
Kungen svarade honom inte på en timmes tid, enligt deras tid, för han visste inte vad han skulle säga till honom.
Och det hände sig att Ammon återigen sa till honom:
”Vad begär du av mig?”
Men kungen svarade honom inte.
Och det hände sig att Ammon, eftersom han var fylld av Guds Ande, förstod kungens tankar. Och han sa till honom:
”Är det för att du har hört att jag försvarade dina tjänare och dina hjordar och dräpte sju av deras bröder med slungan och med svärdet, och högg av armarna på andra för att försvara dina hjordar och dina tjänare, se, är det detta som gör dig förundrad? Jag säger dig: Hur kommer det sig att din förundran är så stor?
Se, jag är en människa och är din tjänare. Därför ska jag göra vad du än önskar, som är rätt.”
När nu kungen hört dessa ord förundrades han åter, för han förstod att Ammon kunde urskilja hans tankar. Men trots detta öppnade kung Lamoni sin mun och sa till honom:
”Vem är du?
Är du den Store Anden som vet allting?”
Ammon svarade och sa till honom:
”Det är jag inte.”
Och kungen sa:
”Hur känner du till mitt hjärtas tankar? Du kan tala oförskräckt och berätta för mig om detta. Och berätta även genom vilken kraft du dräpte och högg av armarna på mina bröder som skingrade mina hjordar. Och om du nu berättar detta för mig ska jag ge dig vad du än önskar, och om det behövdes skulle jag låta mina härar hålla vakt omkring dig. Men jag vet att du är mäktigare än de alla. Men vad du än begär av mig ska jag ge dig.”