Kung Lamonis reaktion

Och det hände sig att kung Lamoni lät sina tjänare stå fram och vittna om allt vad de hade sett rörande denna sak. Och när de alla hade vittnat om det som de hade sett, och han hade fått veta hur plikttroget Ammon tagit hand om hans hjordar, och även om dennes stora styrka i striden mot dem som försökte dräpa honom, blev han synnerligen förvånad och sa: ”Förvisso är denne mera än en människa!
Se, är inte detta den Store Anden som sänder sådana stora straffdomar över detta folk för deras mords skull?”

Detta var nämligen Lamonis tro, som han hade fått av sin far, att det fanns en stor ande. Men trots att de trodde på en stor ande antog de att vad de än gjorde var rätt. Nu började emellertid Lamoni storligen frukta att han hade gjort orätt i att dräpa sina tjänare.

Och de svarade kungen och sa:

”Om han är den Store Anden eller en människa vet vi inte, men så mycket vet vi, att han inte kan bli dräpt av kungens fiender. Inte heller kan de, på grund av hans skicklighet och stora styrka, skingra kungens hjordar när han är med oss. Därför vet vi att han är en kungens vän. Och nu, o konung, tror vi inte att en människa har så stor makt, för vi vet att han inte kan bli dräpt.”

Och när nu kungen hörde dessa ord sa han till dem:

”Nu vet jag att han är den Store Anden, och han har nu kommit ner för att bevara era liv så att jag inte ska dräpa er, som jag gjorde med era bröder. Ja, detta är den Store Anden om vilken våra fäder har talat.”

Och det hände sig att kung Lamoni frågade sina tjänare och sa: ”Var är denne man som har så stor kraft?”

Och de sa till honom:

”Se, han utfodrar dina hästar.” För kungen hade befallt sina tjänare, innan det var tid för dem att vattna sina hjordar, att de skulle ställa i ordning hans hästar och vagnar och ledsaga honom till Nephis land, för det hade utlysts ett stort gästabud i Nephis land av Lamonis far, som var kung över hela landet.

När nu kung Lamoni hörde att Ammon höll på att ställa hans hästar och vagnar i ordning, blev han ännu mer förvånad över Ammons plikttrohet och sa:

”Det har förvisso inte funnits någon tjänare bland hela mitt tjänstefolk som har varit så plikttrogen som denne man, för han kommer ihåg alla mina befallningar och utför dem.

Nu vet jag förvisso att han är den Store Anden, och jag skulle vilja be honom att komma in till mig, men jag vågar inte.”