Möte med Lamonis far

Och det hände sig att när Ammon och Lamoni var på väg dit mötte de Lamonis far, som var kung över hela landet. Och se, Lamonis far sa till honom:

”Varför kom du inte till gästabudet
på den stora dagen när jag höll ett gästabud för mina söner
och för mitt folk?”

Och han sa också:

”Vart är du på väg med denne nephit
som är ett av barnen till en lögnare?”

Och det hände sig att Lamoni berättade för honom vart han ämnade sig, för han var rädd för att förnärma honom.

Och han talade även om för honom hela orsaken till att han hade stannat kvar i sitt eget rike och inte gått till sin far, till gästabudet som denne hade tillrett.

Och när nu Lamoni hade berättat allt detta för honom, se, då blev hans far till hans förvåning vred på honom och sa:

”Lamoni, du tänker befria dessa nephiter som är söner till en lögnare. Se, han plundrade våra fäder, och nu har även hans barn kommit ibland oss, så att de genom sin list och sina lögner kan bedra oss, så att de åter kan ta ifrån oss våra ägodelar.”

Nu befallde Lamonis far honom att han skulle dräpa Ammon med svärdet. Och han befallde honom även att han inte skulle gå till Middonis land, utan att han skulle återvända med honom till Ismaels land.

Men Lamoni sa till honom:

”Jag ämnar inte dräpa Ammon, och inte heller ämnar jag återvända till Ismaels land, utan jag går till Middonis land så att jag kan befria Ammons bröder, för jag vet att de är rättfärdiga män och den sanne Gudens heliga profeter.”

När nu hans far hörde dessa ord blev han vred på honom och drog sitt svärd för att kunna fälla honom till marken.

Men Ammon steg fram och sa till honom:

”Se, du ska inte dräpa din son. Ändå vore det bättre att han föll än du, för se, han har omvänt sig från sina synder. Men om du skulle falla nu, i din vrede, kunde din själ inte bli frälst.

Och vidare är det bäst för dig att avstå, för om du skulle dräpa din son, som är en oskyldig man, skulle hans blod ropa ur jorden till Herren, hans Gud, om att hämnd skulle komma över dig, och du skulle kanske förlora din själ.”

När nu Ammon sagt dessa ord till honom, svarade denne honom och sa:

”Jag vet att om jag skulle dräpa min son skulle jag utgjuta oskyldigt blod, för det är du som har försökt förgöra honom.”

Och han sträckte ut handen för att dräpa Ammon, men Ammon parerade hans slag och högg honom i armen så att han inte kunde använda den.

När nu kungen insåg att Ammon kunde dräpa honom började han vädja till Ammon att denne skulle skona hans liv. Men Ammon lyfte sitt svärd och sa till honom:

”Se, jag hugger ner dig
om du inte lovar mig att mina bröder kan släppas ut ur fängelset.”

Och kungen, som fruktade för sitt liv, sa:

”Om du skonar mig lovar jag dig vad du än begär,
ända till halva riket.”

När nu Ammon såg att han hade påverkat den gamle kungen enligt sin önskan sa han till honom:

”Om du lovar att mina bröder kan släppas ut ur fängelset och att Lamoni kan få behålla sitt rike, och att du inte längre är missnöjd med honom utan lovar att han får handla enligt sina egna önskningar i allt han tänker, då ska jag skona dig. Annars ska jag slå dig till marken.”

När nu Ammon sagt detta började kungen fröjda sig över att hans liv hade skonats.

Och när han såg att Ammon inte hade någon önskan att förgöra honom, och när han även såg hur stor kärlek Ammon hade till hans son Lamoni, förundrades han storligen och sa: ”Eftersom detta är allt som du har önskat, att jag ska släppa dina bröder fria och låta min son Lamoni behålla sitt rike, se, då lovar jag att min son kan få behålla sitt rike från nu och för evigt, och jag ska inte längre styra honom. Och jag lovar dig även att dina bröder kan släppas ut ur fängelset, och du och dina bröder kan få komma till mig i mitt rike, för jag har en stark önskan att få träffa dig.”

För kungen var mycket förundrad över de ord som han hade talat, och likaså över de ord som hade talats av hans son Lamoni, varför han önskade lära känna dem.