Avresa och Separation

Och se, detta är de omständigheter de levde under på sina färder, för de genomgick många bedrövelser. De led mycket, både till kropp och sinne, i form av hunger, törst och utmattning och även av stora andliga ansträngningar. Och detta var deras resor:

Sedan de hade tagit farväl av sin far Mosiah under domarnas första år, och sedan de hade avsagt sig riket som deras far ville överlämna åt dem, och detta var även folkets mening, drog de ut ur Zarahemlas land och tog med sig sina svärd och sina spjut och sina bågar och sina pilar och sina slungor, och detta gjorde de för att de skulle kunna skaffa sig föda medan de var i vildmarken.

Och sålunda drog de ut i vildmarken med dem som de hade utsett för att bege sig upp till Nephis land och predika Guds ord för lamaniterna.

Och det hände sig att de färdades många dagar i vildmarken, och de fastade mycket och bad mycket om att Herren skulle skänka dem en del av sin Ande till att följa dem och stanna kvar hos dem, så att de kunde bli ett redskap i Guds händer till att om möjligt bringa sina bröder lamaniterna till kunskapen om sanningen, till kunskapen om hur ogudaktiga deras fäders traditioner var, vilka inte var sanna.

Och det hände sig att Herren besökte dem med sin Ande och sa till dem:

”Fatta mod!”

Och de fattade mod. Och Herren sa även till dem:

”Gå ut bland lamaniterna, era bröder, och befäst mitt ord. Men ni ska vara uthålliga i tålamod och lidanden så att ni kan visa fram goda exempel för dem genom mig. Då ska jag göra er till ett redskap i mina händer till många själars frälsning.”

Och det hände sig att Mosiahs söner, och även de som var med dem, i sina hjärtan fattade mod till att gå ut bland lamaniterna för att förkunna Guds ord för dem.

Och stort var det förvisso, för de hade åtagit sig att predika Guds ord för ett vilt och förhärdat och blodtörstigt folk, ett folk som njöt av att mörda nephiterna och av att råna och plundra dem. Och deras hjärtan var fästa vid rikedomar, eller vid guld och silver och dyrbara stenar. Men de försökte skaffa sig dessa ting genom att mörda och plundra för att de inte skulle behöva arbeta med egna händer för att få dem.

Därför var de ett mycket lättjefullt folk. Många av dem tillbad avgudar, och Guds förbannelse vilade över dem för deras fäders traditioners skull. Trots det gavs Herrens löften till dem, på villkor att de omvände sig. Detta var anledningen till att Mosiahs söner hade åtagit sig detta verk för att de kanske skulle kunna föra dem till omvändelse, för att kanske kunna bringa dem till kunskapen om återlösningsplanen.

Och det hände sig att när de hade kommit till lamaniternas lands gränser skildes de åt och lämnade varandra och litade på Herren att de åter skulle få träffa varandra vid sin skördetids slut, för de föreställde sig att det var ett stort verk de hade åtagit sig.

Därför skildes de från varandra och gick ut bland dem, var för sig enligt de Guds ord och den kraft som hade getts dem.