Amalickiahs erövring av Nephis land

Och det hände sig att Amalickiah tågade med sina härar (för han hade fått som han ville) till Nephis land, till staden Nephi som var huvudstaden.

Och kungen kom ut med sina livvakter för att möta honom eftersom han antog att Amalickiah hade utfört hans befallningar och att Amalickiah hade samlat en så stor här för att dra ut i strid mot nephiterna.

Men se, när kungen kom ut för att möta Amalickiah befallde denne sina tjänare att gå kungen till mötes. Och de gick fram och bugade sig för kungen som för att betyga sin vördnad för honom för hans storhets skull.

Och det hände sig att kungen räckte ut handen för att resa dem upp som seden var bland lamaniterna till tecken på fred, en sed som de hade övertagit från nephiterna.

Och det hände sig att när kungen hade rest upp den förste från marken, se, då genomborrade denne hans hjärta. Och han föll till marken.

Då flydde kungens tjänare och Amalickiahs tjänare upphävde ett skri och sa:

”Se, kungens tjänare har genomborrat hans hjärta, och han har fallit och de har flytt. Ja, kom och se.”

Och det hände sig att Amalickiah befallde att hans härar skulle tåga fram och se vad som hade hänt med kungen. Och när de kommit till platsen och funnit kungen liggande i sitt blod låtsades Amalickiah vara vred och sa:

”Må var och en som älskade kungen komma fram och förfölja hans tjänare så att de kan bli dräpta.”

Och det hände sig att alla de som älskade kungen kom fram när de hörde dessa ord och förföljde kungens tjänare.

När nu kungens tjänare såg en här förfölja dem blev de åter förskräckta och flydde ut i vildmarken och kom över till Zarahemlas land och förenade sig med Ammons folk.

Och den här som förföljde dem återvände efter att förgäves ha förföljt dem. Och på så sätt vann Amalickiah genom bedrägeri folkets hjärtan. Och det hände sig att han nästa dag gick in i staden Nephi med sin här och intog staden.

Och nu hände det sig att drottningen, när hon fick höra att kungen hade blivit dräpt – för Amalickiah hade sänt en budbärare till drottningen som talade om för henne att kungen hade dräpts av sina tjänare, att han själv hade förföljt dem med sin här, men förgäves, och att de hade flytt – när drottningen således hade fått detta bud sände hon bud till Amalickiah och bad honom skona stadens folk. Och hon önskade även att han skulle komma in till henne, och hon önskade även att han skulle ta med sig vittnen som kunde vittna om kungens död.

Och det hände sig att Amalickiah tog med sig samme tjänare som hade dräpt kungen och alla dem som var med honom och gick in till drottningen, till den plats där hon satt. Och de betygade alla för henne att kungen hade dräpts av sina egna tjänare. Och de sa också:

”De har flytt. Vittnar inte detta mot dem?”

Och på så sätt underrättade de drottningen angående kungens död.

Och det hände sig att Amalickiah sökte drottningens gunst och tog henne till sig som hustru. Och genom detta bedrägeri, och med hjälp av sina sluga tjänare, tillskansade han sig sålunda riket. Ja, han erkändes som kung i hela landet bland alla lamaniternas folk, som bestod av lamaniter och lemueliter, ismaeliter och alla de nephitiska avfällingarna, från Nephis regering och fram till nuvarande tid.

Då nu dessa avfällingar hade fått samma undervisning och samma kunskap av nephiterna, ja, då de hade undervisats i samma kunskap om Herren, är det ändå märkligt att se att de, inte långt efter sitt avfall, blev mer förhärdade och obotfärdiga och vildare, ogudaktigare och grymmare än lamaniterna. De insöp lamaniternas traditioner och gav efter för lättja och all slags lösaktighet, ja, de glömde helt Herren sin Gud.