Almas folks flykt till Zarahemla

Nu hände det sig att Alma och hans folk under natten samlade ihop sina hjordar och likaså en del av sin säd, ja, hela natten samlade de sina hjordar.

Och på morgonen lät Herren en djup sömn komma över lamaniterna, ja, och alla deras slavdrivare låg i djup sömn.

Och Alma och hans folk drog ut i vildmarken. Och när de hade färdats hela dagen slog de upp sina tält i en dal, och de kallade dalen Alma, eftersom denne väglett dem i vildmarken.

Ja, och i Almas dal uppsände de sina tacksägelser till Gud för att han hade varit barmhärtig mot dem och lättat deras bördor och hade befriat dem ur träldomen. För de var i träldom, och ingen utom Herren deras Gud kunde befria dem. Och de gav tack till Gud, ja, alla deras män och alla deras kvinnor och alla deras barn som kunde tala höjde sina röster och prisade sin Gud.

Och Herren sa nu till Alma:

”Skynda och dra med ditt folk ut ur detta land, för lamaniterna har vaknat och förföljer er. Bege er därför ut ur detta land, och jag ska hejda lamaniterna i denna dal så att de inte längre förföljer detta folk.”

Och det hände sig att de drog ut ur dalen och färdades ut i vildmarken.

Och sedan de hade varit i vildmarken i tolv dagar anlände de till Zarahemlas land, och även kung Mosiah tog emot dem med glädje.