Kungens Omvändelse

Och det hände sig att sedan Aron hade förklarat detta för kungen sa denne:

”Vad ska jag göra för att få detta eviga liv som du har talat om? Ja, vad ska jag göra för att bli född av Gud och få denna ogudaktiga ande ryckt ur mitt bröst och ta emot hans Ande, så att jag kan bli fylld av glädje och så att jag inte blir förskjuten på den yttersta dagen? Se”, sa han, ”jag vill avstå från allt jag äger, ja, jag vill ge upp mitt rike så att jag kan få denna stora glädje.”

Men Aron sa till honom:

”Om du önskar detta, om du vill falla ner inför Gud, ja, om du vill omvända dig från alla dina synder och böja knä inför Gud och åkalla hans namn i tro, förvissad om att du ska få, då ska du få det hopp du önskar.”

Och det hände sig att när Aron hade sagt dessa ord böjde kungen knä inför Herren, ja, han lade sig framstupa på marken och ropade högt och sa:

”O Gud! Aron har sagt mig
att det finns en Gud.
Och om det finns en Gud,
och om du är Gud,
vill du då ge dig tillkänna för mig,
så ska jag överge alla mina synder
för att lära känna dig
och för att jag må kunna uppstå från de döda
och bli frälst på den yttersta dagen.”

Och när nu kungen hade sagt dessa ord blev han slagen som om han var död.

Och det hände sig att hans tjänare sprang och berättade för drottningen allt som hade hänt med kungen. Och hon kom in till kungen, och när hon såg honom ligga som om han var död, och även Aron och hans bröder stående där som om de hade varit orsaken till hans fall, blev hon vred på dem och befallde att hennes tjänare, eller kungens tjänare, skulle gripa dem och dräpa dem.

Nu hade tjänarna sett orsaken till kungens fall, och därför vågade de inte bära hand på Aron och hans bröder, och de vädjade till drottningen och sa:

”Varför befaller du oss att vi ska dräpa dessa män, när en av dem är mäktigare än vi alla? Därför kommer vi att falla för dem.”

När nu drottningen såg tjänarnas fruktan började även hon frukta storligen att något ont skulle drabba henne. Och hon befallde sina tjänare att de skulle gå och kalla på folket så att de kunde dräpa Aron och hans bröder.

När nu Aron såg drottningens beslutsamhet, och då han även kände till hur hårdhjärtat folket var, blev han rädd för att en folkmassa skulle samlas och att det skulle bli stor strid och oroligheter bland dem. Därför räckte han ut handen och reste upp kungen från marken och sa till honom:

”Stå upp.”

Detta skedde nu i drottningens och många av tjänarnas närvaro. Och när de såg det förundrade de sig storligen och började frukta. Och kungen steg fram och började undervisa dem. Och han undervisade dem så att hela hans hushåll omvändes till Herren.

Nu hade en stor skara samlats på grund av drottningens befallning, och det började höras högljutt knot bland dem för Arons och hans bröders skull.

Men kungen steg fram bland dem och talade till dem, och de blev fredligt sinnade gentemot Aron och dem som var med honom.

Och det hände sig att när kungen såg att folket blivit fredligt sinnat, lät han Aron och hans bröder träda fram mitt i mängden och predika ordet för dem.