Medan Ammon sålunda ständigt undervisade Lamonis folk återvänder vi nu till berättelsen om Aron och hans bröder. För sedan han lämnat Middonis land leddes han av Anden till Nephis land, ja, till hans hus som var kung över hela landet utom Ismaels land. Och han var Lamonis far.
Och det hände sig att han gick in till kungen i hans palats med sina bröder och bugade sig för kungen och sa till honom:
”Se, o konung, vi är Ammons bröder, som du har befriat ur fängelset. Och nu, o konung, om du vill skona våra liv ska vi bli dina tjänare.”
Och kungen sa till dem:
”Stå upp, för jag ska låta er leva, och jag vill inte tillåta att ni ska vara mina tjänare. I stället vill jag att ni undervisar mig, för jag har varit något orolig till sinnes på grund av er broder Ammons storsinthet och betydelsen av hans ord, och jag önskar få veta orsaken till att han inte kom upp från Middoni med er.”
Och Aron sa till kungen:
”Se, Herrens Ande har kallat honom att gå en annan väg. Han har gått till Ismaels land för att undervisa Lamonis folk.”
Nu sa kungen till dem:
”Vad är detta som ni har sagt om Herrens Ande? Se, det är detta som oroar mig. Och likaså, vad betyder detta som Ammon sa: ’Om du omvänder dig ska du bli frälst, och om du inte omvänder dig ska du bli förskjuten på den yttersta dagen?’”
Och Aron svarade honom och sa till honom:
”Tror du att det finns en Gud?”
Och kungen sa:
”Jag vet att amalekiterna säger att det finns en Gud, och jag har gett dem tillåtelse att bygga helgedomar så att de kan samlas för att tillbe honom. Och om du nu säger att det finns en Gud, se, då ska jag tro.”
Och när nu Aron hörde detta började hans hjärta fröjdas, och han sa:
”Se, lika säkert som att du lever,
o konung, finns det en Gud.”
Och kungen sa:
”Är Gud denne Store Ande som förde våra fäder ut ur Jerusalems land?”
Och Aron sa till honom:
”Ja, han är denne Store Ande, och han skapade allting, både i himlen och på jorden. Tror du detta?”
Och han sa:
”Ja, jag tror att den Store Anden skapade allting, och jag önskar att du ska berätta för mig om allt detta, och jag ska tro dina ord.”
Och det hände sig att när Aron märkte att kungen skulle tro hans ord, började han med Adams skapelse och läste i skrifterna för kungen: om hur Gud skapade människan till sin egen avbild, och att Gud gav henne bud, och att människan hade fallit på grund av överträdelse.
Och Aron förklarade skrifterna för honom från Adams skapelse och framställde för honom människans fall och hennes köttsliga tillstånd och även återlösningsplanen, som var beredd från världens grundläggning genom Kristus för alla som vill tro på hans namn.
Och eftersom människan hade fallit kunde hon inte av sig själv förtjäna någon belöning, men Kristi lidande och död sonar hennes synder genom tro och omvändelse och så vidare. Och att han bryter dödens band så att graven inte ska vinna någon seger, och att dödens udd ska uppslukas i hoppet om härlighet. Och Aron förklarade allt detta för kungen.